Produktfrågor

En vanlig fråga som vår support får handlar om intag av A-vitamin och graviditet. Livsmedelsverket skriver på sin hemsida att:

”Exempelvis är A-vitamin nödvändigt för både mamma och foster men höga doser kan vara skadligt. Om du är gravid och tar till exempel multivitaminer, bör du kontrollera att de innehåller högst 1 milligram A-vitamin per dagsdos.”

Vad många missar är att detta gäller aktiva retinol- och retinylformer av A-vitamin, så kallad A-vitaminaktivitet, och inte betakaroten. Kroppen behöver omvandla betakaroten till aktivt A-vitamin för att det ska ha någon effekt, och omvandlar bara så mycket som kroppen behöver. Om och när den behöver det. På sidan meddelas att:

”A-vitamin i stora doser är skadligt (framförallt den preformerade formen). Det är framförallt genom kosttillskott man kan få i sig för stora mängder. Lever är det livsmedel som innehåller mest A-vitamin och även väldigt stora leverintag kan i längden ge överdosering av A-vitamin. Eftersom upptaget av karotenoider minskar i takt med att intaget ökar är det svårt att överdosera A-vitamin via denna väg” samt ”Karotenoider kan omvandlas till A-vitamin i kroppen om och när det behövs. Det sammantagna innehållet av A-vitamin i mat (från både animaliska och vegetabiliska källor) uttrycks ofta som retinolekvivalenter (RE).”

Exempelvis Mamma innehåller 625 µg RE per tablett. Av detta kommer 175 µg RE från retinylacetat och 450 µg RE från betakaroten. 175 µg RE kommer från A-vitaminaktivt retinylacetat vilket per dagsdos är 525 µg RE, väl under Livsmedelsverkets rekommendation för övre intag av A-vitaminaktivitet.

RE betyder retinolekvivalent och definieras enligt NNR 2012 som:

• 1 µg retinol = 2 µg betakaroten (kosttillskott) eller 12 µg betakaroten.

Nordiska näringsrekommendationer har satt en övre gräns för intag (Tolerable Upper Intake Level, UL) av retinol i kosttillskott om 3 milligram per dag för vuxna. För kvinnor som passerat klimakteriet är den övre gränsen för intag satt till 1,5 milligram per dag. Det beror på att risken för benskörhet och frakturer är högre för kvinnor efter klimakteriet och det inte gått att utesluta att intag på över 1,5 milligram per dag ökar risken för frakturer.

Aminosyror med veganskt ursprung tillverkas vanligtvis via bakteriefermentation och en kedja av olika bioteknologiska och kemiska  processer. Grundmaterialet är exempelvis majs eller ris där man sedan tillsätter bland annat enzymer, näringsämnen, värme och fukt. Grundmaterialet är från naturen men sedan måste man använda ett antal processteg för ”syntetisera” råvaran för att i slutändan erhålla den önskade aminosyran.

Magnesiumlaktat (magnesium bundet till laktat, konjugatbasen hos mjölksyra) är en magnesiumform med hög biotillgänglighet. Magnesiumlaktat tolereras vanligtvis väl av organismen.

Laktat är också en viktig medlare i olika metabola processer, som i mjölksyraskytteln: laktat fungerar här som energikälla, glukoneogen förelöpare och som signalmolekyl. Laktat bidrar också till att koordinera vävnadsfunktioner och energi i musklerna samt deltar i biokemiska mekanismer i hjärncellerna.

Glycerol, E422, är ett emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel som kan användas i kosttillskott. Glycerol är en enkel trevärd alkohol i form av en klar, doftlös vätska med lite söt smak. Den kan hittas i triglyceridstrukturen hos oljor och fetter, och innehållet varierar mellan ca 9 och 13,5 %. Glycerol är hygroskopisk till sin natur.

Naturligt glycerol/glycering framställs genom spjälkning av fett: fettsyror och glycerin skiljs från varandra genom spjälkning. Fett och vatten pumpas tillsammans under högt tryck och hög temperatur tills vattnet innehåller 9 och 13,5 % fritt glycerin. Detta neutraliseras med syror, centrifugeras, dunstas in och destilleras tills man har mer eller mindre rent glycerin.

Glycerol är termen som används för den rena ingrediensen medan ofta glycerin refererar till mer kommersiella varianter. Det glycerol som används i kosttillskott är framställt från vegetabiliska källor.

För den som inte har huvudhår alternativt inte vill ta sitt hårmineralanalysprov från huvudhåret, går det att använda annat kroppshår (hår från armhålor, pubishår, hår från bröstkorgen) alternativt naglar.

Vid användandet av andra vävnader än huvudhår måste man vara medveten om att det ger ett annat provresultat eftersom det växer mycket långsammare samt att fysiologin skiljer sig åt mellan vävnaderna. Vid en omanalys är det viktigt att använda samma typ av vävnad som vid föregående provtagningstillfälle. Detta för att kunna jämföra de olika provresultaten.

Rekommendationen är att använda hår från huvudet för en hårmineralanalys. Används hår från andra ställen på kroppen måste detta anges i analysen.

För ett få fram ett tillförlitligt hårmineralanalysresultat ska håret som används till hårprovet vara obehandlat. Det innebär att håret inte ska vara permanentat, färgat eller blekt. Dessa behandlingar påverkar nämligen vissa mineralmängder även om dom inte innehåller rena mineraler i sig. Avvakta i dessa fall 6 till 8 veckor för att få en ny utväxt.

Medicinska schampon, exempelvis mjällschampo, innehåller många gånger zink och/eller selen. Populära produkter som saltvattenspray innehåller natrium. För att vara på den säkra sidan använd inte dessa produkter på cirka 2 veckor innan provtagningstillfället för din hårmineralsanalys.

Saxen som används vid provtagningen ska vara av rent och gjort av höggradigt rostfritt stål.

Oavsett om man är frisk eller sjuk, mår bra eller dåligt kan man få mer insikter kring sin egen hälsa genom att göra en hårmineralanalys. Näring och dess betydelse för hälsan blir allt viktigare och viktigare för att förebygga ohälsa, men även för att optimera sitt välmående.

Vi rekommenderar att göra en hårmineralanalys främst till personer som:

• mår dåligt utan att finna orsaken till detta
• utsätter sig själv för mycket stress i olika former
• har en obalanserad kosthållning
• använder sig av kosttillskott

misstänker en belastning i form av tungmetaller, exempelvis kvicksilver

Många människor som gör en håranalys är sjuka, och deras läkare/tera­peut letar på olika sätt orsakerna till deras problem, men man behöver inte ha en dålig hälsa för att använda detta effektiva verktyg.

Många använder även detta test för att förebygga eventuella problem och/eller för att kontrollera halter av eventuella toxiska metaller eller bara för att kunna finjustera sitt kost- och närings­intag.

Håranalyser genomförs rutinmässigt på professionella idrottsutövare som pressar sina kroppar till det yttersta, såväl som högt uppsatta tjänste­män, berömda sångare och skådespelare vars karriärer är beroende av ett fysiskt välmående. Håranalys används i stor utsträckning av människor i alla åldrar, på alla fysiska nivåer.

Hårmineralanalys har länge varit accepterat som ett rutintest för att upptäcka förekomsten av toxiska metaller och miljömässig nedsmutsning samt när det gäller att hitta sjukdomsorsaker. Metoden har använts i stor utsträckning i studier rörande näring hos människor och djur.

I över 30 år har nutritionister, dietister och läkare, som är måna om sina patienters näringsmässiga status, införlivat hårmineralanalyser i sitt arbete som ett utvärderings- och undersökningsverktyg. De har påverkats av den omfattande mängd forskning som visar sambandet mellan näring och sjukdom.

Med ett korrekt taget hårprov har hårmineralanalys visat sig vara ett ekonomiskt fördelaktigt verktyg vid kontroll av toxisk metall­exponering såväl som en bra indikator på näringsämnenas inbördes förhållande samt näringsstatusen. Vetenskapliga studier fastslår att hår är en lämplig vävnad att använda till att mäta eventuell tungmetallsbe­lastning i kroppen.

Mineraler som cirkulerar i blodet står under en mycket annorlunda ho­meostatisk kontroll än mineraler i de olika kroppsvävnaderna. De måste upprätthållas inom snäva gränser i blodet. Detta åstadkoms även när intaget av ett näringsämne via kosten är mycket stort eller väldigt litet och detta uppnås på flera olika sätt. Ett stort mineralintag kompenseras av kroppen genom att den avlägsnar eller eliminera detta mineral så fort som möjligt.

Om mineralen inte elimineras lagras det i vävnaderna. Om ett intag av ett ämne däremot är mycket lågt hämtar kroppen ämnet från lagringsdepåerna i kroppen för att balansera nivån i blodet. När väl lagringsnivån hos ett mineralämne är starkt förbrukat kommer blodet att uppvisa en brist. Även andra faktorer påverkar mineralnivån i blodet, exempelvis stress, inflammation, andra sjukdomstillstånd och medi­ciner. Mineralnivåerna i blodet kommer inte alltid att överensstämma med nivåerna i vävnaderna eftersom mineralnivåerna i blodet vanligtvis upprätthålls på vävnadernas bekostnad.