Produktfrågor

Vi anser att människan har olika näringsbehov i olika skeden av livet, bland annat vid sjukdom, under åldrandet, på grund av fysisk och psykisk stress, belastning från miljögifter och bristfälliga kostvanor.

Minimalt behov

Den vanliga rekommendationen för vårt näringsintag är DRI, Dagligt ReferensIntag.

DRI en vägledning om hur lite du kan äta av ett näringsämne utan att utveckla kända bristsjukdomar som till exempel skörbjugg.

DRI talar däremot inte om vilka mängder som krävs för en optimal hälsa:

DRI (tidigare RDI)-utredningen som genomfördes i USA på 1940-talet slog, förutom miniminivåer av vitaminer och mineral, också fast att DRI inte var tillräckligt om du är ovanligt stor eller liten, bor kallt eller varmt, arbetar under stress, äter läkemedel, har matsmältningsproblem, är kroniskt sjuk, är utsatt för miljögifter eller tränar hårt.

I utredningskommittén satt främst personer från livsmedelsindustrin. De tittade på vad den amerikanska befolkningen åt i allmänhet för att avgöra behovet av näring, och där man var osäker gissade man.

DRI uppdateras vart femte år, men har inte ändrats mycket sedan de först togs fram trots att en mängd forskning visar på större näringsbehov.

Större behov än DRI

Baserat på en mängd studier de senaste decennierna tror vi att dessa näringsbehov ofta överstiger det rekommenderade dagliga intaget.

Samtidigt som vi har ett minimalt behov av näringsämnen kan höga intag av vissa näringsämnen orsaka negativa eller till och med toxiska symptom.

European Food Safety Authority, Efsa, har låtit dess Scientific Committee on Food Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies sammanställa ett dokument, TOLERABLE UPPER INTAKE LEVELS FOR VITAMINS AND MINERALS, som behandlar olika näringsämnen inklusive dess övre halter och intag. Här finns näringsrekommendationer utifrån ett konservativt perspektiv. Du kan läsa mer i den här: https://www.efsa.europa.eu/sites/default/files/efsa_rep/blobserver_assets/ndatolerableuil.pdf

Vi anser att Efsas värdering och rekommendation i vissa fall är alltför för försiktig när det gäller att uppnå optimal hälsa.

Optimal hälsa

Vi vill optimera din hälsa. Därför tillsätter vi halter av näringsämnen i kosttillskott som ibland överstiger DRI-värden.

Pau D’Arco-teet, ibland även kallat Ipe roxo, lapacho eller taheebo, framställs från innebarken från fullväxta träd av tabebujasläktet. Det vanligaste trädet som används för denna framställning är Tabebuia impetiginosa, eller Purple Tabebuia, som främst växer i Brasilien och/eller Sydamerika.

Synonymer till Tabebuia impetiginosa är Tabebuia avellanedae, T. ipe, T. nicaraguensis, T. schunkeuigoi, T. serratifolia, T. altissima, T. palmeri, Gelseminum avellanedae, Handroanthus avellanedae, H. impetiginosus, Tecoma adenophylla, Tecoma avellanedae, Tecoma eximia, Tecoma impetiginosa, Tecoma integra, Tecoma ipe.

Pau d’arco-träd odlas utan konstgödning eller bekämpningsmedel.

När träden är mogna huggs de ned, barkas och veden används för andra ändamål.

Barken får självtorka. Därefter skickas barken till fabrik där den rensas, innerbarken separeras från ytterbarken och torkas ytterligare för att hålla maximalt 10 % fuktighet.

Till sist finfödelas / hackas barken till lämplig storlek (så kallad cut).

För att kunna framställa Pau d’arco-bark måste man ha en odling med träd samt ha licens att skörda träden. Samtidigt måste man ha ett godkänt återplanteringsprojekt samt återplantera skogen efter skörd.

Det finns mycket naturligt växande Pau D’arco i Sydamerika men dessa används inte för att framställa Pau D’arcoté.

Pau d’arco är stora och starka träd. Det sägs att dess bark kan stå emot en skogsbrand och klara sig levande ur en sådan.

Även veden är mycket stark. Man använder den ibland som bärande pelare i byggnader. Bland annat har Mitterrand French National Library i Paris (www.bnf.fr/en/tools/a.welcome_to_the_bnf.html) sina fyra hörnbyggnader helt täckta med Pau d’arco-trä.

PET står för polyeteneterftalat. Det används ofta i dryckes­flaskor. Denna plast är slitstark och tålig, passar därför bra i returflaskor. Polyester i tyg är samma material som i PET-plasten.

Miljörisk

Låg, eventuellt finns risk för läckage av ftalater till drycken i flaskorna.

En ny studie visade att vatten i PET-flaskor hade högre halter av hormonstörande ämnen än vatten i glasflaskor.

Detta är en vanlig plast i förpackningar för flytande ­produkter. Den är kraftigare och tätare än vanlig polyetylen (nummer 4).

Miljörisk

Inga i dag kända, bör dock inte upphettas.

PVC används för butikspackning av kött, i byggnadsmaterial, i leksaker med mera.

Ämnet är i sig hårt, därför tillsätts mjukgörare i form av ftalater.

De kan utgöra en stor andel av produktens totala vikt.

Mjukgörarna läcker ut under hela produktens livstid.

Ftalater är hormonpåverkande, stör fortplantningen och det finns studier som påvisar risk för barn­allergier.

Miljörisk

Undvik om du kan.

Det här är materialet som vanliga plastpåsar görs av.

Miljörisk

Inga i dag kända, bör dock inte upphettas.

Hyaluronsyra uppvisar signifikanta strukturella, reologiska, fysiologiska och biologiska funktioner.

Den har distinkta fuktande och visko-elastiska egenskaper, samtidigt som den inte har negativ inverkan på immunförsvaret eller bidrar till toxicitet i kroppen.

Hyaluronsyra i huden spelar viss roll för celltillväxten, men dess huvudsakliga funktion är att dra till sig och behålla vatten – HA kan binda vatten upp till tusen gånger sin egen volym.

Hudens bindväv är uppbyggd av fibrer och mellan dem finns en geléaktig matrix som till stor del består av hyaluronsyra.

Hyaluronsyra fyller ut utrymmet mellan kollagen och elastintrådar och bidrar på så sätt till hudens fasthet och spänst.

HA finns även i överflöd i dermis, det skikt som ligger precis under epidermis i huden.

Hyaluronan har även en stötdämpande funktion vilket gör det till en av de viktigaste komponenterna i broskväv.

I extracellulär matrix har det flera funktioner, bland annat vid sårläkning, cellmigration, inflammation med mera.

Man har identifierat och beskrivit minst 16 olika typer av kollagen.

De kan delas in i olika typer och grupper i enlighet med deras strukturella form.

När det gäller kosttillskott är det främst fem fibrilla kollagentyper som man räknar med (typ I, II, III, V, XI), men även kollagen typ IV förekommer.

80–90 % av allt kollagen i kroppen består av typ I, II och III, varav typ I dominerar.

Vanliga kollagentyper och var de förekommer:

• Kollagen typ I: Hud, ben, tänder, senor, ligament, interstitialvätska, organ, ben. Upp till 90 % av allt kollagen i kroppen.
• Kollagen typ II: Brosk, ledvätska, ögonvätska. Upp till 60 % av proteinet i brosk. Kollagen typ II produceras av kondrocyter, den icke-cellulära matrixen hos brosk – en vätskelik utfyllnad inuti brosket.
• Kollagen typ III: Hud, muskler, blodkärl.
• Kollagen typ IV: Basalmembran.
• Kollagen typ V: Liknar typ I; också cellkulturer, fostervävnader, interstitialvätska.
• Kollagen typ VI: Bland annat interstitialvätska.