Produktfrågor

Klorella är en encellig, grön mikroalg med en äkta cellkärna (nukleid). Den är en källa till DNA, RNA, protein och klorofyll. Klorella är naturligt renande och en populär bas i avgiftningsprogram.

Dessutom innehåller den polysackarider, mineraler (som kalcium, järn, fosfor och kalium) och vitaminer (inklusive B12-vitamin).

Klorella innehåller hög halt klorofyll. Odlad klorella för livsmedelsändamål har öppna celler (cracked cells) för bättre upptag.

Kokosfett, eller kokosolja, är ett fett som framställs från kokosnötens innanmäte, eller kött: först pressas/centrifugeras köttet för att utvinna den fettrika kokosmjölken, därefter utvinns fettet ur mjölken via olika metoder.

Kokosfett har vid rumstemperatur fast form, men smälter vid ca 25°C (och blir då “kokosolja).

Kokosfett av god kvalitet har en rent vit färg, sötaktig lukt och smak. Det bästa kokosfettet är kallpressat från färska kokosnötter. I kokosoljan finns fettsyror, vitaminer, mineraler och antioxidanter. Kokosfett har lång hållbarhet och stabilitet samt består av mellanlånga, goda fettsyror, och då främst laurinsyra.

Psylliumfrö innehåller vattenlösliga fibrer som i magen fungerar som bulkmedel med milt avförande egenskaper.

Ja. Kokosfett innehåller bland annat nyttiga medellånga fettsyror som laurinsyra och kaprylsyra.

Dessutom är kokosfett mycket stabilt i samband med upphettning och passar bra när du vill steka eller woka din mat.

Psylliumfröskal är ett bra tillskott för att “motionera” tarmen, på liknande sätt som linfrö.

Psylliumfröskal är mer tåliga och fungerar som en väldigt skonsam motion och bulk för mage och tarm.

Skillnaden mellan frö och skal är bland annat att skalen har längre och bättre hållbarhet, eftersom det är färre ämnen i dessa som kan oxidera.

Det är även i skalet som näringen återfinns.

Om du bara äter skalet blir energitillförseln väldigt mycket lägre än om du tar hela frön (som har högt innehåll av fetter).

Psylliumfröskal (liksom hela linfrön) passerar genom kroppen eftersom kroppen inte har förmåga att bryta ner denna form av fiber.

Det fungerar som en sorts bulk som drar till sig vätska och motionerar systemet samtidigt som det ger ökad känsla av mättnad.

Det är viktigt att tillföra gott om vätska/vatten vid intag av psylliumfröskal, eftersom det annars kan skapa magont och problematik med förstoppning m.m.

Sojaoljan är inte bra att använda vid hård stekning eftersom den lätt bildar transfettsyror. Sojaoljan används ofta inom restaurang och storkök eftersom denna olja är perfekt att fritera i eftersom den inte ryker. Oljan används också i margarin, olika krämer och i tvål.

Sojaolja innehåller ca 20-35 % enkelomättat fett, ca 10-15 % mättat fett, fleromättat fett ca 50-60 % varav ca 46-59 % är omega-9 och 2-10 % omega-3. Den kan också variera kraftigt i kvalitet och renhet. Det är bättre att använda rapsolja, sesamolja, jordnötsolja eller olivolja när man steker eller wokar under kortare tider och inte ha för hög temperatur. Använd kokosfett, kokosmjölk eller smör vid stark eller långvarig upphettning.

Vi anser att människan har olika näringsbehov i olika skeden av livet, bland annat vid sjukdom, under åldrandet, på grund av fysisk och psykisk stress, belastning från miljögifter och bristfälliga kostvanor.

Minimalt behov

Den vanliga rekommendationen för vårt näringsintag är DRI, Dagligt ReferensIntag.

DRI en vägledning om hur lite du kan äta av ett näringsämne utan att utveckla kända bristsjukdomar som till exempel skörbjugg.

DRI talar däremot inte om vilka mängder som krävs för en optimal hälsa:

DRI (tidigare RDI)-utredningen som genomfördes i USA på 1940-talet slog, förutom miniminivåer av vitaminer och mineral, också fast att DRI inte var tillräckligt om du är ovanligt stor eller liten, bor kallt eller varmt, arbetar under stress, äter läkemedel, har matsmältningsproblem, är kroniskt sjuk, är utsatt för miljögifter eller tränar hårt.

I utredningskommittén satt främst personer från livsmedelsindustrin. De tittade på vad den amerikanska befolkningen åt i allmänhet för att avgöra behovet av näring, och där man var osäker gissade man.

DRI uppdateras vart femte år, men har inte ändrats mycket sedan de först togs fram trots att en mängd forskning visar på större näringsbehov.

Större behov än DRI

Baserat på en mängd studier de senaste decennierna tror vi att dessa näringsbehov ofta överstiger det rekommenderade dagliga intaget.

Samtidigt som vi har ett minimalt behov av näringsämnen kan höga intag av vissa näringsämnen orsaka negativa eller till och med toxiska symptom.

European Food Safety Authority, Efsa, har låtit dess Scientific Committee on Food Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies sammanställa ett dokument, TOLERABLE UPPER INTAKE LEVELS FOR VITAMINS AND MINERALS, som behandlar olika näringsämnen inklusive dess övre halter och intag. Här finns näringsrekommendationer utifrån ett konservativt perspektiv. Du kan läsa mer i den här: https://www.efsa.europa.eu/sites/default/files/efsa_rep/blobserver_assets/ndatolerableuil.pdf

Vi anser att Efsas värdering och rekommendation i vissa fall är alltför för försiktig när det gäller att uppnå optimal hälsa.

Optimal hälsa

Vi vill optimera din hälsa. Därför tillsätter vi halter av näringsämnen i kosttillskott som ibland överstiger DRI-värden.

Pau D’Arco-teet, ibland även kallat Ipe roxo, lapacho eller taheebo, framställs från innebarken från fullväxta träd av tabebujasläktet. Det vanligaste trädet som används för denna framställning är Tabebuia impetiginosa, eller Purple Tabebuia, som främst växer i Brasilien och/eller Sydamerika.

Synonymer till Tabebuia impetiginosa är Tabebuia avellanedae, T. ipe, T. nicaraguensis, T. schunkeuigoi, T. serratifolia, T. altissima, T. palmeri, Gelseminum avellanedae, Handroanthus avellanedae, H. impetiginosus, Tecoma adenophylla, Tecoma avellanedae, Tecoma eximia, Tecoma impetiginosa, Tecoma integra, Tecoma ipe.

Pau d’arco-träd odlas utan konstgödning eller bekämpningsmedel.

När träden är mogna huggs de ned, barkas och veden används för andra ändamål.

Barken får självtorka. Därefter skickas barken till fabrik där den rensas, innerbarken separeras från ytterbarken och torkas ytterligare för att hålla maximalt 10 % fuktighet.

Till sist finfödelas / hackas barken till lämplig storlek (så kallad cut).

För att kunna framställa Pau d’arco-bark måste man ha en odling med träd samt ha licens att skörda träden. Samtidigt måste man ha ett godkänt återplanteringsprojekt samt återplantera skogen efter skörd.

Det finns mycket naturligt växande Pau D’arco i Sydamerika men dessa används inte för att framställa Pau D’arcoté.

Pau d’arco är stora och starka träd. Det sägs att dess bark kan stå emot en skogsbrand och klara sig levande ur en sådan.

Även veden är mycket stark. Man använder den ibland som bärande pelare i byggnader. Bland annat har Mitterrand French National Library i Paris (www.bnf.fr/en/tools/a.welcome_to_the_bnf.html) sina fyra hörnbyggnader helt täckta med Pau d’arco-trä.