Antioxidanter och cancer: diskussion

År 2014 publicerades en studie med namnet Antioxidants Accelerate Lung Cancer Progression in Mice ( https://stm.sciencemag.org/content/6/221/221ra15 ). I sammanhang efter att studien publicerats skrevs också meningar som ”Kosttillskott med antioxidanter ökar risken att malignt melanomceller bildar metastaser”, bland annat i https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/press/nyheter/2018/malignt-melanom-drabbade-bor-undvika-hudvardsprodukter-och-kosttillskott-med-antioxidanter/. Även https://sahlgrenska.gu.se/forskning/aktuellt/nyhet/antioxidanter-far-hudcancer-att-sprida-sig-fortare.cid1326572 behandlade detta. Här meddelades bland annat att ”Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd för UV-frågor att den som har eller har haft malignt melanom bör undvika hudvårdsprodukter och kosttillskott som innehåller antioxidanter”.

I eftermälet diskuterades huruvida detta är sant eller inte, vilka slutsatser man kan eller bör dra av studien och vilka rekommendationer som bör ges.

Diskussion, bland annat:

  • I den studien användes två antioxidanter: Trolox, en vattenlöslig syntetisk E-vitamin-analog, och NAC, N-acetylcystein. Detta studerades på celler från möss och på odlade celler från patienter med malignt melanom (ej på levande möss eller levande människor).
    • Trolox förekommer inte i kosttillskott eller i naturen/ i mat, utan tillverkas och används inom forskningen för att mäta oxidation/antioxidation (se bland annat https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3217288/ ). Enheten som används är TEAC, Trolox Equivalent Antioxidant Capacity. I studien fick en grupp möss en dos på 12,5 mg E-vitamin och en grupp fick 61,5 mg E-vitamin/kilo kroppsvikt. Kontrollgruppen fick inga antioxidanter. Det motsvarar en dos om 875 mg respektive 4 305 mg för en person som väger 70 kilo. Det ska jämföras med Livsmedelsverkets angivna rekommenderade dagliga intag för E-vitamin om 8–11 mg dagligen för vuxna. Trolox har den kemiska beteckningen 6-hydroxy-2,5,7,8-tetrametylkroman-2-karboxylsyra. Denna skiljer sig väsentligt från den naturliga fettlösliga formen av E-vitamin med beteckningen D-alfatokoferol.
    • N-acetylcystein är en syntetiskt antioxidant som förekommer i kosttillskott. I denna studie gav man möss vatten med NAC i doser om 114–229 mg/kg. För att omsätta detta till människans förutsättningar motsvarar det 7 980–16 030 mg/dag per 70 kg kroppsvikt. I studien kompenserar man för mössens snabbare ämnesomsättning och menar att det istället motsvarar 665–1 330 mg/dag för en människa på 70 kg. I Sverige är en tillåten dagsdos för NAC i kosttillskott max 100 mg.
  • I https://www.akademiliv.se/2015/10/28712/ skrivs bland annat att ”Vi upptäckte att antioxidanterna acetylcystein (NAC) och E-vitamin förvärrar lungcancer. Effekten var mycket kraftig i möss med lungcancer och vi såg samma effekt i lungcancerceller från människor”. Det finns dock ingen bevisad koppling mellan effekten av Trolox och NAC i höga halter på celler från möss och på odlade mänskliga celler till celler hos en levande människa (eller på levande möss). Normalt sett äter heller inte en människa Trolox eller 600–1 300 mg NAC dagligen.
  • Forskarna skrev vidare: ”Another limitation of this study is that we do not yet know whether Trolox or vitamin E would increase metastasis in vivo, although it would not be far-fetched to hypothesize that they would.”. De vet inte om Trolox eller E-vitamin ökar metastaser i verkligheten men spekulerar i att det skulle kunna vara så.
  • Studien tar inte hänsyn till att antioxidanter har flera egenskaper och att antioxidanter (oftast) förekommer i mångfald/komplex. Man isolerar här en egenskap, att neutralisera fria radikaler: om det bara handlade om att neutralisera fria radikaler skulle det (kanske) inte finnas mängder med olika antioxidanter i naturen, där olika antioxidanter har många olika egenskaper som verkar samtidigt/samverkar med varandra och andra ämnen i naturen.
  • Vissa forskare kritiserade slutsatserna i studien: Barry Kramer, chef för Division of Cancer Prevention at the National Cancer Institute in Bethesda, Maryland, USA, skrev ”You can’t extrapolate from this study to make a recommendation to people”. Han sade vidare att “It’s not likely that all antioxidants are exactly the same”.
  • Att från en studie på två av hundratals olika antioxidanter dra alla antioxidanter över en kam och dra slutsatsen att det fungerar likadant för alla antioxidanter är märkligt. Det finns tusentals olika typer av antioxidanta fytonäringsämnen, vitaminer, aminosyror,  mineraler, örter, kryddor och enzymer ( https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2841576/ ). De har olika verkan, som kelatorer, avaktiverare, syre”ätare”, och antioxidant-regeneratorer/synergister. Olika antioxidanter gör olika saker.
  • C-vitamin ses som en antioxidant. Det finns studier som visar att C-vitamin har goda effekter på cancer och till och med kan förlänga överlevnad vid terminal cancer med fyra gånger (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC336151/ . Att påstå att alla antioxidanter skulle ha liknande effekt som C-vitamin skulle inte accepteras vetenskapligt. Läs mer: https://www.cancer.gov/about-cancer/treatment/cam/hp/vitamin-c-pdq. Intressant i sammanhanget kan även en studie från 2005 vara som visade att NAC kunde minska förekomsten av cancer, och som framhåller antioxidanters potentiella värde både som förebyggande och vid behandling av cancer. https://www.nature.com/articles/nm1320
  • Det finns tusentals studier (några hänvisas till i https://www.gp.se/nyheter/sverige/selen-kan-hjälpa-mot-cancer-1.430881 ) som antyder att antioxidanter (de antioxidanter människan normalt äter/får i sig) kan ha positiv påverkan på kroppen och hälsan. Det finns också studier som säger att man inte ska inta antioxidanter i vissa fall (som att rökare inte bör inta höga doser syntetiskt betakaroten). En del studier har visat att antioxidanter inte har någon effekt.
  • Epigenetisk forskning visar på att varje människa är unik och att vi påverkas olika av den miljö vi lever i, den livsstil som dominerar i våra liv, vad vi äter och dricker, etc. Det torde även gälla intaget av antioxidanter, behovet av dessa, vilka former och doser vi behöver och mår bra av. För mycket är inte bra, för lite är inte bra, en antioxidant är bra för mig, en annan för dig. Detta avgörs i den levande individens kropp, inte i provrör. OBS! Redoxbalansen, som gör att vi kan överleva, upprätthåller balansen mellan fria radikaler och antioxidanter i kroppen. Den balansen skapas både i kroppen men också via intag av kost och ev. kosttillskott. Man kan mäta denna balans genom bland annat en organisk syra-analys eller vissa blodprover som mäter till exempel lipidperoxidas.

Frågor man kan ställa sig är att om man undersöka om antioxidanter i kosttillskott är farliga, varför använder man inte naturligt E-vitamin, C-vitamin, selen och andra kända antioxidanter, och i doser som är relevanta? Varför väljer man en receptbelagd dos NAC och syntetisk form av en E-vitamin-analog om man vill testa verkan av antioxidanter på cancer? Varför användes inte C-vitamin, selen, quercetin eller kurkumin?

Påstående att ”Kosttillskott med antioxidanter ökar risken att malignt melanomceller bildar metastaser” och att ”att den som har eller har haft malignt melanom bör undvika hudvårdsprodukter och kosttillskott som innehåller antioxidanter” kan diskuteras. Ett mer trovärdigt påstående skulle kunna vara ”Intag av höga doser Trolox och receptbelagda doser NAC kan öka risken att malignt melanomceller bildar metastaser”.

Läs gärna även Bertil Wosks detaljerade skriftväxling med Martin Bergö under 2015, bland annat på https://kurera.se/cancer-och-antioxidanter-del-2-markligt-och-ovetenskapligt/ , https://holistic.se/blogg/3555, med flera.

Tillägg

Den som behandlar cancer behöver behandla hela patienten och inte bara cancern. Det finns minst 100 olika cancersorter och miljontals människor som får cancer, där många olika mekanismer och orsaker samverkar för att skapa den “storm” som heter cancer.

Det finns exempel på framgångsrika program för att använda rätt dos, typ och blandning av antioxidanter tillsammans med konventionella cancerbehandlingar. Det finns många integrativa kliniker i bland annat Tyskland och Mexico som kombinerar konventionell behandling med bland annat hälsosam kost samt närings- och antioxidantterapi. I många fall ökar man överlevnaden och livskvaliteten genom att kombinera bra kost, intag av antioxidanter och naturmedel med konventionell terapi.

Lollo Vestlund
Produktspecialist Alpha Plus AB

Liposomala näringsämnen

Liposomala näringsämnen är näringsämnen som omslutits av ett mikroskopiskt fettliknande fosfolipidskikt som ”kapslar” in ämnena och skyddar dem från påverkan från omgivningen.

Lipsomala näringsämnen kan tas upp bättre av kroppen, transporteras lättare med blodet och göra mer nytta på de ställen i kroppen där de bäst behövs.

Liposomer

En liposom är en mikroskopisk vatten-/vätskefylld blåsa eller bubbla omsluten av ett eller flera fettliknande slutna fosfolipida lager.

Namnet liposom har sitt ursprung i två grekiska ord: “lipo” som betyder “fett” och “soma” som betyder “kropp”.

Det är nu mer än 50 år sedan som forskare upptäckte att dessa  mikroskopiska fettvesiklar kunde användas som bärare, eller transportörer, av enzymer och näringsämnen till specifika celler och organ där de gör mest nytta.

Fosfolipider

Den yttre strukturen hos en liposom består av fosfolipider.

Den är nästan identisk med konstruktionen hos de cellmembran som omsluter varje cell i kroppen.

Fosfolipider har molekyler med en en huvud-grupp och en svans-grupp:

  • Huvud-gruppen består av forsfor och attraheras till vatten.
  • Svans-gruppen består av fett och stöter ifrån vatten.

    Bärare av näringsämnen

    Lipsomala näringsämnen används för att näringsämnet ska undgå den normala matsmältnings- och nedbrytningsprocessen i magen och tarmen.

    Detta då matsmältningen normalt försämrar eller begränsar absorption av näringsämnet.

    Ett näringsämne i liposomal form kan lättare transporteras in i blodbanan via tarmslemhinnan utan att påverkas av magsafter och enzymer.

    Detta på grund av att de omslutande och ”skyddande” fosfolipiderna känns igen av tarmväggen som då släpper igenom liposomen genom tarmväggen utan att bryta ned den.

    Liposomer både skyddar näringsämnet i samband med transporten in i kroppen samt ökar biotillgängligheten så att större del av näringstillskottet kan tas upp både snabbare och i högre mängd.


    Lipsomalt näringsämne

    Liposomet med dess näringsämne kan därefter transporteras vidare till cellen, där både lipidhöljet och det omslutna näringsämnet kan användas av cellväggen eller andra funktioner i cellen.
    Detta ger en stor fördel när det gäller hur väl näringsämnets effekt tillvaratas.


    De omslutande fosfolipiderna känns igen av tarmväggen som släpper igenom liposomen genom tarmväggen utan att bryta ned den.

    Bättre upptag och högre koncentrationer av näringsämnen i kroppen

    Obekräftade undersökningar har visat att liposomal teknik kan öka näringsupptaget med upp till 2 000 procent.

    En studie efter ett samarbete mellan företaget Empirical Labs i USA och Colorado State University, USA, visade att intag av liposomalt C-vitamin:

    • ledde till högre koncentrationer av C-vitamin som cirkulerade i kroppen jämfört med ej liposomalomslutet C-vitamin. Studien visade på mer än 50 % högre koncentrationer av C-vitamin vid intag av liposomalinslutet C-vitamin.
    • gjorde att C-vitaminet stannade kvar i cirkulerande kroppsvätskor upp till 40 % längre tid (10 timmar istället för 6 timmar).

    Stabilitet och storlek

    Stabiliteten och storleken hos liposomerna är av stor vikt.

    De liposoma partiklarna behöver både vara lättlösliga och samtidigt kunna hålla näringsämnet inneslutet i den fosfolipida höljet för effektiv transport till målcellen innan näringsämnet kan frigöras.

    För bästa möjliga slutprodukt används naturligt fosfatidylkolin som dels bygger en liposom som efterliknar kroppens egna cellmembran, dels gör produkten vattenlöslig.

    GMO-fri soja (testad mot GMO) används för att framställa fosfatidylkolinet.

    Alpha Plus liposomala produkter har en partikelstorlek med 95 % av partiklarna mellan 50 och 420 nanometer.

Longvida Kurkuminextrakt

Kurkumin är den biologiskt aktiva fytokemiska ingrediensen i gurkmeja.

Vanlig gurkmeja från affären innehåller ca 5 % kurkumin.

Longvida® är ett kurkuminextrakt som ger signifikanta halter av fritt (inte glukuroniderat*, eller inaktivt) kurkumin – Longvida innehåller minst 23 % aktiva kurkuminoider.

SLCP-teknologi för optimal absorption och hög biotillgänglighet

 

Naturligt förekommande kurkumin kan inte uppnå optimal verkan på grund av låg löslighet och nedsatt (eller mycket lågt) upptag i tarmen.

Därför framställs Longvida® kurkumin med en patenterad SLCP (Solid Lipid Curcumin Particle)™-teknologi som försäkrar optimal, säker och naturlig absorption.

SLCP-teknologin, som utvecklats av University of California, USA, har inspirerats av den forskning som gjorts på solida liposomala fett-mikropartiklar och dess goda förmåga att tas upp av och transporteras i kroppen.

Den kritiska delen av teknologin inkluderar naturligt kurkumin som extraherats från gurkmeja-roten i kombination med tre olika fettyper i ett specifikt förhållande till varandra och till kurkuminet.

Detta fett omsluter kurkuminpartikeln och tillåter att kurkuminet löses upp men förblir stabilt under absorptionen och vidare in i kroppen.

SLCP-teknologin skyddar kurkuminet i Longvida att brytas ned och utsöndras för snabbt.

Detta leder till höga halter av fritt, oglukuroniderat kurkumin i kroppen, tillåter en 24-timmars cirkulation i blodet och ger hälsofördelar (läs mer om glukoronidering nedan).

Longvida erbjuder flera steg av förbättrad transport i metabolismen vilket ger mer effekt och högre halt kurkumin i vävnaderna.

Se filmklipp

  • Longvida® in Brief (3 min) »
  • Om Longvida (5 min) »

    *Glukuronidering

    Glukuronidering är ofta involverat i metabolismen av läkemedel och andra droger.

    Glukuronidering är en huvudsaklig mekanism i bildandet av vattenlösliga substrat från xenobiotika ((av grekiska xenos, främling och bios, liv), beteckningen på alla kroppsfrämmande ämnen).

    Denna mekanism leder i ett senare skede till elimination av dessa ämnen från kroppen i galla eller urin.

    Även komponenter i vår mat kan påverkas av-glukuronidering: under matsmältningen passerar de flesta beståndsdelarna genom den typiska absorptionsvägen från tunntarmen, in i portådern och direkt in i levern för glukuronidering.

    När kroppen omsätter kurkumin och liknande komponenter från maten i tarmen och levern binder de snabbt till sig en sockermolekyl, eller glukuronid.

    Denna bindning till en sockermolekyl inaktiverar komponenten och “märker” den för snabb elimination, utsöndring ur kroppen.

    Resultatet blir att glukuroniderade komponenter normalt inte tas inte upp väl av målvävnader, till exempel i exempel hjärnan, utan försvinner snabbt ur kroppen

    Glukuroniderade komponenter ses som mer ineffektiva än deras ursprungliga, eller fria, form.

    Läs mer om glukoronidering »

    Patent och varumärke

    Longvida® är patenterat enligt US 9192644 och EP 1993365.

    Longvida® är ett varumärke som tillhör Verdure Sciences, Inc.

Kelaterade mineraler, pH-värde

Det finns olika former av tillgängliga mineral i födan. Oorganiska salter, organiska salter, ämnen i kelat‐ eller aminosyrabunden form och mineral som är integrerade i proteiner.

Hur väl du tillgodogör dig dessa mineral beror huvudsakligen på två faktorer: matsmältningskanalens funktion och mineralets tillgänglighet.

För att kroppen ska kunna tillgodogöra sig ett mineral i tillskottsform behöver mineralet absorberas, lösas i kroppen, transporteras till rätt ställe och ha tillräckligt liten molekylstorlek för att kunna ta sig in i cellen.

Ju mer mineral din kropp absorberar och ju större halt som kan ta sig in i cellen, desto mer mineral kan kroppen använda för livsviktiga funktioner.

Bland annat behöver mineralet en transportör, ett ”bärarämne” som mineralet binds till/kelateras med, och som underlättar upptaget från matsmältningskanalen in i blodbanan samt hur väl kroppen kan utnyttja mineralet när det väl har tagit sig in i kroppen.

Vilka transportörer som används styrs främst av kunskapsnivån hos tillverkaren, ambitionen/vilken effekt man vill ha av tillskottet samt priset – olika mineralformer har olika funktion, vissa mineralformer fungerar bättre och är effektivare än andra, och vissa mineralformer är dyrare att framställa än andra former.

Plaster och dess egenskaper

Vi använder plaster varje dag. En del sorters plast bör du undvika. Från Svenska Naturskyddsföreningen har vi hämtat följande information:

De flesta plastprodukterna har en stämpel som visar vilken sort det är: i återvinningstriangeln finns en siffra som talar om vilken sorts plast det handlar om.

Undvik siffrorna 3, 6 och 7 så minskar du risken för exponering för farliga ämnen.

Alla plast­detaljer är dock inte märkta och gruppen 7 innehåller en lång rad olika plaster med olika egenskaper.

Nästan all plast har fossil olja som ursprunglig råvara. Se till att återvinna plast märkt med återvinningssymboler så långt det går.

Sojaprotein – är det bra eller dåligt att äta?

Det finns många studier som visar fördelarna med soja och studier som visar nackdelarna med soja.

Det finns också kommersiella intressen inom multimiljard-sojaindustrin och jordbruksindustrin som arbetar för större användning av soja samtidigt som ett motarbete finns från bl. a. mejeriindustrin i vissa länder.

När det gäller ökade cancerfall och minskad livslängd har det visat sig att det troligtvis är mjölkkasein och inte soja samt den totala mängden protein man äter per dag som är det stora problemet.

Det går att läsa fram ur den största näringsstudien som har gjorts genom tiderna, ”The China Study”. Läs mer om detta på https://www.thechinastudy.com.

Majoriteten av de studier som publicerats runt om i världen visar på dock på fördelar med sojaprotein.

dr Jeffrey S. Bland om sojaprotein

 

Vad är sötningsmedlet mannitol för något?

Mannitol är en sockeralkohol som förekommer som huvudbeståndsdel i mannan från mannaasken (manna är en polysackarid som innehåller kolhydratet mannos) samt rikligt i alger, svampar, selleri och oliver (och många andra växter). Mannitol framställs även via hydrogenering av fruktos.

Hydrogenering är en kemisk process där sockermolekylen (fruktos) tillförs väte i form av en så kallad alkoholgrupp, därav namnet sockeralkohol.

Slutprodukten mannitol består då av 50 % sorbitol och 50 % mannitol.

Tungmetaller

Gränsvärden för tungmetaller

Det finns gränsvärden för tungmetallerna bly, kadmium och kvicksilver i kosttillskott.

  • För bly gäller att högst 3 milligram per kilogram får förekomma i kosttillskott.
  • Kadmium får inte förekomma i högre halter än 1 milligram per kilogram med undantag av kosttillskott som helt eller till största delen består av torkade alger eller av produkter som framställs av alger. För sådana produkter är gränsvärdet 3 milligram per kilogram.
  • Gränsvärdet för kvicksilver i kosttillskott är 0,1 milligram per kilogram.

Alla gränsvärden ska tillämpas på kosttillskottet så som det säljs, exempelvis i tablettform.

Dessutom finns det från och med den 1 januari 2016 gränsvärden för arsenik i vissa typer av livsmedel (gäller framför allt produkter innehållande ris). Dessa värden för arsenik gäller dock inte råvaruingredienser. Vi distribuerar några produkter innehållande risprotein och rismjöl. Tillverkarna av dessa produkter följer därför de nationella lagstiftningarna i respektive land om en övre maxgräns för arsenik om 1 ppm.

Se även förordning (EG) nr 1881/2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel.

Använder Alpha Plus genmanipulerad soja i sina produkter?

Nej. Vi använder bara DNA-identifierad och spårbar soja för att garantera renheten.

Tillverkaren testar varje batch så att sojaproteinet inte är genmanipulerat.

Över 90 % av all soja som produceras och i livsmedelshandeln i USA är genmanipulerad (GMO).

Studier på möss visar att GMO-soja ökar tumörbildning hos möss.

Ät bara certifierad icke-GMO-soja.

Varför har ni rårismalt i vissa av era produkter?

Rårismalt innehåller ca 30 % lösliga komplexa kolhydrater, 45 % maltos, 3–4 % glukos och 20 % vatten. Glukoset absorberas nästan omedelbart, det tar upp till 1,5 timme för kroppen att bryta ned maltos, och de komplexa kolhydraterna tar, steg för steg, upp till fyra timmar att smälta och frigöras. Rårismalt ger en långsam och utdragen energitillförsel och absorberas långsamt. Rårismalt innehåller även många av de B-vitaminer och mineral som finns naturligt i råris. Den karaktäristiskt rika men milt smaken kompletterar många livsmedel på ett naturligt sätt.

Rismalt är ungefär hälften så sött som vanligt socker.