Produktfrågor
Här hittar du svaren på vanliga frågor gällande våra produkter, ingredienser, hjälpämnen och annat. Navigera dig genom valen nedan.
Här hittar du svaren på vanliga frågor gällande våra produkter, ingredienser, hjälpämnen och annat. Navigera dig genom valen nedan.

Fiskolja förekommer i främst fyra former:
De flesta fiskoljorna kommer i två olika typer, triglycerider (TG) eller etylester (EE).
Triglycerider är hur fett normal lagras i kroppen. De utgör 95 % av fettet i kosten.
En triglycerid innehåller tre fettsyror och en glycerol-del.
En etylester bildas genom att bryta kopplingen mellan fettsyran och dess glycerol-del.
Sedan skapas en koppling mellan fettsyran och en etanol-molekyl.
Denna process kallas trans-esterifiering.
Detta görs vanligtvis för att få en högre koncentration av fettsyror och för att eliminera toxiner.
Vill man sedan rena råvaran ytterligare och bilda en ännu mer koncentrerad fiskolja tillverkar man en återskapad triglycerid.
För att bilda en återskapad triglycerid behöver sedan bland annat enzymer användas för att eliminera kopplingen till etanol-molekylen, bilda fria fettsyror och etanol för att i nästa steg bli av med etanol och återintroducera glycerol.
Grundämnet kisel förekommer naturligt i livsmedel i formen kiseldioxid (silica, SiO2).
Kisel i mat förekommer aldrig i sin ursprungliga eller fria form.
Kiseldioxid finns i högre mängder i växtbaserade födoämnen, bland annat i spannmål.
Koncentrationen av kiseldioxid är relativt låg i mat utvunnen ur animalier.
Kisel är en oumbärlig del av vår dagliga föda.
Mineralet och grundämnet kisel spelar en viktig roll av utvecklingen av benvävnad och för att behålla starkt skelett, benvävnad med rätt densitet, starka leder och hälsosam hud, hår och naglar.
Kiseldioxid är till exempel lika viktig som kalcium och andra näringsämnen för att upprätthålla stark benstomme.
Brist på kisel kan bland annat orsaka osteoartrit och artrit, hudbesvär och andra problem kopplade till bindväv och fysiologisk struktur.
En annan viktig aspekt av kisel är att det minimerar effekten av aluminium på kroppen och kan på så sätt förebygga sjukdom.
D-vitamin förekommer i två former: D2 (ergokalciferol) och D3 (kolekalciferol).
D2 bildas hos växter och produceras genom ljusaktivering av jäst.
D3 bildas hos djur och är den naturligt förekommande formen. Vitamin D3 bildas i huden när förelöparen 7-dehydrokolesterol (7-DHC) träffas av solens UVB-strålar.
Därefter absorberas det genom huden och av blodet, för att transporteras till lever och njurar för fortsatt syntes.
D3-vitamin kan även tillföras kroppen via livsmedel och kosttillskott.

De vanligaste fettsyrorna, och de fettsyror vi oftast eftersöker och vill ha från fiskoljan är EPA, eikosapentaensyra, och DHA, dokosahexaensyra.
EPA kan även betecknas 20:5n-3, vilket innebär att den består av 20 kolatomer med fem dubbelbindningar.
N-3 anger att den är en omega-3-fettsyra.
DHA kan betecknas 22:6n-3. Den kemiska beteckningen betyder att DHA har 22 kolatomer med 6 dubbelbindningar.
N-3 innebär att det är en omega-3-fettsyra. Trean innebär att den första dubbelbindningen finns mellan kolatom tre och fyra.
Upp till 60 % av fettet i hjärnans cellmembran är DHA med en koncentration i hjärnbarken, synapserna och mitokondrierna. DHA finns också i ljusreceptorerna i ögonens näthinna.
EPA och DHA är viktiga för hjärtat, hjärnan och kroppens övriga celler.
I vissa typer av marina produkter hittar man även mindre halter av alfalinolensyra.
Det är kortkedjad fettsyra med 18 kolatomer och 3 dubbelbindningar (18:3n-3).
ALA är moderfettsyran i omega-3-familjen och finns annars främst i linfröolja, rapsolja, portlak och valnötter.
Det är oklart om ALA är nyttig i sig eller endast genom dess långkedjade derivat EPA och DHA.
Kroppen behöver kunna omvandla ALA till EPA och DHA. En studie (Pawlosky et al.) från 2001 visade att ALA endast omvandlades till den långkedjade EPA i mycket små mängder, endast 0,2 procent.
Däremot gick den vidare omvandlingen till DHA mycket smidigare.
Därför anser forskarna som gjort studien att man inte bör utesluta EPA och DHA ur kosten.
Referens:
Stearinsyra är ett naturligt mättat fett och den vanligaste mättade fettsyran.
Den finns i nästan allt naturligt fett, mest i:
Stearinsyra finns också i mindre mängder i palmolja, kokosfett och modersmjölk.
Stearinsyra används bl.a. vid tillverkning av kosttillskott, där den binds till framför allt magnesiumsalt för att bilda magnesiumstearat (även kalciumsalt används för att bilda kalciumstearat).
Senare års studier indikerar att vegetabilisk stearinsyra absorberas väl och transporteras i chylomikronerna m.fl. till levern där den antingen:
Stearinsyran i våra produkter kommer från palmolja och kokosfett.
Den förekommer dels i form av magnesiumstearat, dels som ren stearinsyra, dels stearinsyra blandad med palmolja.
Stearinsyra är ett mättat fett och inte ett transfett.
Det är möjligt att tillverkningen av vegetabilisk stearinsyra bildar mycket små mängder transfetter, men den naturliga skillnaden mellan fleromättat fett, enkelomättat fett och mättat fett är i det här fallet endast antalet väteatomer i fettmolekylen.
Den framställda stearinsyran liknar i sin sammansättning den naturligt förekommande stearinsyran, den som finns i till exempel kakaosmör.
Nej. Stearinsyra är ett mättat fett men det höjer inte kolesterolet i blodplasma, även om det konsumeras i stora mängder.
Tvärtom så har naturlig utvunnen stearinsyra kunnat kopplas till lägre risk för kardiovaskulär sjukdom.
En studie visade att tarmens absorptionsförmåga av stearinsyra liknar den för palmitinsyra, vilken tas upp väl.
En annan studie visade att upptaget av stearinsyra hos människor var bra (90 %-94 %).
Värt att tänka på är att allt fett tar tid att smälta och bryta ned och fördröjer absorptionshastigheten.
Om man tillverkar ett piller med hög procent fett så saktar det ned frisläppandet av de aktiva ämnena.
Den lilla mängd stearinsyra som ett vanligt kosttillskott innehåller påverkar absorptionshastigheten – den löses upp inom några minuter i kroppen.
Ett vanligt kosttillskott bryts ned inom 30 minuter i magen.
Det finns inget som tyder på det. En studie jämförde en folsyratablett med standardiserat injecerbart B12-vitamin.
Folsyratillskottet hade stearinsyra som hjälpämne och studien visade att det togs upp mycket bra.
Det positiva resultatet medförde att tabletten rekommenderades före den standardiserad injicerbara produkten.
Nej.
Ja.
Stearinsyra kan ha en leverskyddande effekt och samtidigt vara antiinflammatorisk.
Det är också möjligt att stearater i kosten kan förebygga eller behandla bröstcancer.
Magnesiumstearat är ett salt som består av två delar stearat och en del magnesium.
Det finns inget som tyder på det. En del företag påstår att magnesiumstearat är ”osmältbar” och att produkter som innehåller detta hjälpämne har de aktiva ingredienserna ”inkapslade” av stearinsyra och därför inte löses upp lika bra.
Tidigare trodde man att stearinsyra inte kunde tas upp av kroppen men senare års studier indikerar att vegetabilisk stearinsyra absorberas väl och transporteras i chylomikronerna m.fl. till levern.
Uttalande av dr Stan Gardner, MD, Certified Nutrition Specialist:
”Det finns ingen forskning som visar på någon negativ effekt av magnesiumstearat hos människor. Det är oklart om de företag som marknadsför sina näringstillskott som ”fria från magnesiumstearat” har missförstått saken eller om de medvetet misstolkar de data som föreligger. Uppenbarligen vill de få marknadsmässiga fördelar av sin sak. Magnesiumstearat används i tillverkning av livsmedel, kosmetik, läkemedel och näringstillskott. Stearinsyra är en 18-kolkedja mättat fett, och stearinsyra är en säker isomer av fettsyran. Även magnesiumpalmitat används i samma syfte och är en högre koncentration än stearat. Palmitat är en 16-kolkedja mättat fett. Både stearinsyra och palmitinsyra utvinns från naturliga ätbara källor, främst kokosfett och palmolja. En normal diet tillför ca 7 000 mg stearinsyra till din kropp varje dag. Om du tar 20 tabletter kosttillskott om dagen som väger 1 000 mg vardera får du i dig 100–300 mg stearinsyra (beroende på produkt och halt tillsatt magnesiumstearat). Två studier gjorda på läkemedlen propranolol and metoprolol med tre olika nivåer av magnesiustearat i produkten visade inga skillnader i biotillgänglighet”.
En tillverkare av högkvalitativa näringstillskott använder de hjälpämnen som behövs för att tillverka produkter som möter hög standard.
Han eller hon kommer att försäkra att hjälpämnen, bindemedel eller lösningsmedel kommer från naturliga källor.
Stearinsyra och magnesiumstearat möjliggör bland annat att alla tabletterna får samma storlek, vikt, yta och form när de väl hamnar i förpackningen.
Ja.
Det finns en rapport från 2004 om en kvinna som var allergisk mot läkemedel.
Hon blev bland annat yr av magnesiumstearat och fick ont i magen av titandioxid.
Andra har rapporterat liknande och svårare reaktioner, som gått över när man slutat inta produkter innehållande magnesiumstearat.
Du kan vara allergisk mot hjälpämnen i kosttillskott precis som mot andra ämnen, men det är sällsynt – kom ihåg att hjälpämnen bara utgör 1-2 % av en tabletts eller kapsels totala innehåll.
Och att det är skillnad på att vara allergisk mot ett ämne och om ämnet är allmänt skadligt.
Några av våra kära kollegor i kosttillskottsbranschen hävdar att magnesiumstearat och/eller stearinsyra som hjälpämne i tabletter inte är bra och att det påverkar och försvårar näringsupptaget.
Verkligheten är att mängden magnesiumstearat (eller stearinsyra i vissa fall) som du kan få i dig via kosttillskott dels är så liten och dels tillsätts på sådant sätt att den inte kan påverka kroppen i någon högre grad.
Exempelvis måste du äta:
Vi hävdar att det sprids missledande och felaktig information gällande vad magnesiumstearat gör och inte gör, hur det används samt om riskerna med att tillsätta det i kosttillskott.
D-vitamin (D2 eller D3) kan hydroxyleras (omvandlas) till förrådsformen 25-hydroxivitamin D (kalcidiol) i levern.
Denna omvandling sker med hjälp av enzymet 25-hydroxylas CYP2R1.
Kalcidiol kan sedan cirkulera i blodet och utgöra den direkta råvaran för bildandet av det aktiva D-vitamin-hormonet 1,25-dihydroxy-D-vitamin (1,25(OH)2D), vanligen kallat kalcitriol.
25-hydroxivitamin D är en relativt ostabil form som därför snart kommer att ombildas till ett stabilt 25(OH)D-DBP-komplex.
Detta komplex utsöndras i urinen och återabsorberas via megalin vid de renala tuberna i njurarna.
Megalin är ett protein i cellmembranet och en receptor som hör till den stora LDL-receptorfamiljen.
I den proximala tubulusen i njuren har denna receptor bland annat uppgiften att transportera tillbaka fettlösliga vitaminer ur primärurinen.
Därefter omvandlas det stabila stabilt 25(OH)D-DBP-komplexet till den aktiva formen av D-vitamin, 1,25-hydroxyvitamin D (1,25(OH)2D) (kalcitriol).
Detta sker med hjälp av 1α-hydroxylas CYP27B1. 1α-hydroxylas regleras av olika faktorer inklusive paratyroidhormon (PTH) och fibroblast växtfaktor-23 (FGF23).
Kalcitriol kan bildas lokalt i olika celler där det behövs, när det behövs, förutsatt att kalcidiol finns tillgängligt.

Bild från researchgate.net
En studie har visat att fiskolja kan innehålla 30 st olika fettsyror, inklusive mellan 10 och 14 olika mättade fettsyror, med upp till 36 % av det totala fettinnehållet.
Nivåerna av omega-3-fett kan variera mellan 33 % och 79 %.

Referens:
D-vitamin kallas även solens vitamin då D-vitamin kan bildas i huden med hjälp av solljus.
En person som vistas i Sverige med hudtyp III (se nedan) som exponerar ansikte, armar och händer för solljus i 15 min under en dag (mellan kl. 10:00 och 15:00) i april till september syntetiserar ca 1 000 IE vitamin D3. Kortare tider krävs för hudtyp I–II, längre för hudtyp IV–VI.
Under den svenska högsommaren, när solen står som högst på himlen, kan det räcka med att ansikte, armar och ben hos en ljushyad person är exponerade under 15 minuter per dag för att tillräckligt med D-vitamin ska bildas.
Syntes av D-vitamin i huden sker inte under vintern i Sverige då UVB-strålning vid denna tid på året på våra breddgrader är minimal.
I Sverige är antalet solljustimmar otillräckligt för D-vitaminsyntes från september till och med april.
En tumregel vid bedömning av soleffekten är att titta på sin egen skugga: om skuggan är lika lång eller längre än den egna kroppen sker ingen D-vitaminsyntes.
Kroppen kan under gynnsamma omständigheter producera över 10 000 IE D-vitamin dagligen.
En uppgift gör dock gällande att D-vitaminproduktionen i solen är självreglerande och upphör efter ungefär 30 minuter i solen.
Överdriven solexponering kan alltså inte leda till överdos av D-vitamin.
Dessutom kan D-vitamin lagras i kroppens fettvävnad och frigöras efter behov.
Depåerna räcker dock inte hela vintern och från september till april behöver vi andra källor till D-vitamin.
Latitud är en viktig faktor för D-vitaminsyntes i huden, då solen måste stå i minst 45 graders vinkel över horisonten för att de nödvändiga UVB-strålarna med våglängder mellan 290 och 315 nm ska nå fram.
I länder som ligger nära ekvatorn kan kroppen producera adekvata mängder D-vitamin året runt, men på nordliga och sydliga breddgrader är det betydligt svårare att tillgodogöra sig D-vitamin från solen på höst, vår och vinter.

Utöver hudtyp och hudpigmentering, storlek på exponerat hudområde, tid i solen, latitud och tid på året spelar ålder, absorptionsförmåga och en rad andra individ- och miljöfaktorer in på hur mycket D-vitamin som kroppen kan producera under soltimmarna.
Till typ I hör oftast rödhåriga och fräkniga människor som bränner sig snabbt i solen och aldrig blir bruna.
Till typ II hör blonda och blåögda eller grönögda människor som bränner sig ofta och blir bara lite bruna. Dessa två typers hud bränns lätt, vilket utgör en riskfaktor för hudcancer.
Till typ III hör vanligtvis människor med brunt hår och gråa eller bruna ögon. De bränner sig ibland och blir lätt bruna.
Till typ IV hör människor med bruna ögon och mörkbrunt eller svart hår. De bränner sig sällan och blir lätt bruna.
Europeer hör oftast till dessa fyra hudtyper. En tredjedel av finländarna hör till typ I eller II och ungefär hälften hör till typ III. Endast var tionde hör till typ IV, som är den allmännaste i Sydeuropa.
Till typ V och typ VI hör de som av naturen har mörk hy och tål sol väl. Till typ V hör mörkhyande och svarthåriga, t.ex. nordafrikaner och indier. Till typ IV hör de som har svart hy och svart hår, typiskt afrikaner. Hos dessa typer förekommer hudcancer sällan och slår oftast till i hudens ljusare delar (under naglarna o. dyl.).
Ja. Därför tillför tillverkare av fiskolja någon form av antioxidant för att oljan inte ska härskna.
Det gäller både kapslar och när oljan lagras i flaska och säljs i flytande form.
Den antioxidanten kan till exempel vara E-vitamin, kallpressad olivolja eller rosmarin.
OBS! När du skär itu och delar på en kapsel, eller skruvar av locket på en flaska med fiskolja är det viktigt att oljan luktar fräscht och inte härsken fisk – om det luktar dåligt ska du inte använda produkten.
Ja. Därför tillför vissa tillverkare kallpressad olivolja till fiskoljan.
Den kallpressade olivoljan innehåller antiinflammatoriska antioxidanter (flavonoider).
Detta skyddar cellerna mot skada och bidrar till att kroppen kan självläka.
Oliver innehåller högeffektiva flavonoider som skyddar kroppen mot oxidativ stress och överdriven inflammation.
Omega-3-fettsyror som cirkulerar i blodet aktiveras snabbt i delar av kroppen där skada och inflammation uppstått.
Detta motverkar att kroppens immunrespons och inflammatoriska respons inte blir för stark.
Antioxidanterna från oliverna transporteras tillsammans med fettsyrorna i blodet. Via denna transportmekanism kan antioxidanterna skydda fettsyrorna både under transporten och efter det att de integreras med cellen.
Covas, M. et al., 2006. The effect of polyphenols in olive oil on health disease risk factors. Ann. Intern. Med. 145:33-341.
D-vitaminstatus bestäms vanligen efter mätning av 25(OH)D (kalcidiol)-koncentrationen i blodet och mäts i ng/ml eller nmol/L (1 ng/ml= 2,5 nmol/L).
Värdet varierar med årstid (solexponering) och kostintag.
