Produktfrågor

Magnesiumsulfat är ett salt av svavelsyra. Förr utvann man det genom att dunsta av mineralrikt källvatten, men det kan också avdunstas ur havsvatten.

Idag tillverkas det genom att mineraler som epsomit kokas och dunstas in.

Magnesiumsulfat (Epsom-salt) används bland annat som badsalt.

Ren magnesiumsulfat ger upp till ca 10 % elementalt magnesium.

Hyaluronsyra uppvisar signifikanta strukturella, reologiska, fysiologiska och biologiska funktioner.

Den har distinkta fuktande och visko-elastiska egenskaper, samtidigt som den inte har negativ inverkan på immunförsvaret eller bidrar till toxicitet i kroppen.

Hyaluronsyra i huden spelar viss roll för celltillväxten, men dess huvudsakliga funktion är att dra till sig och behålla vatten – HA kan binda vatten upp till tusen gånger sin egen volym.

Hudens bindväv är uppbyggd av fibrer och mellan dem finns en geléaktig matrix som till stor del består av hyaluronsyra.

Hyaluronsyra fyller ut utrymmet mellan kollagen och elastintrådar och bidrar på så sätt till hudens fasthet och spänst.

HA finns även i överflöd i dermis, det skikt som ligger precis under epidermis i huden.

Hyaluronan har även en stötdämpande funktion vilket gör det till en av de viktigaste komponenterna i broskväv.

I extracellulär matrix har det flera funktioner, bland annat vid sårläkning, cellmigration, inflammation med mera.

Man har identifierat och beskrivit minst 16 olika typer av kollagen.

De kan delas in i olika typer och grupper i enlighet med deras strukturella form.

När det gäller kosttillskott är det främst fem fibrilla kollagentyper som man räknar med (typ I, II, III, V, XI), men även kollagen typ IV förekommer.

80–90 % av allt kollagen i kroppen består av typ I, II och III, varav typ I dominerar.

Vanliga kollagentyper och var de förekommer:

• Kollagen typ I: Hud, ben, tänder, senor, ligament, interstitialvätska, organ, ben. Upp till 90 % av allt kollagen i kroppen.
• Kollagen typ II: Brosk, ledvätska, ögonvätska. Upp till 60 % av proteinet i brosk. Kollagen typ II produceras av kondrocyter, den icke-cellulära matrixen hos brosk – en vätskelik utfyllnad inuti brosket.
• Kollagen typ III: Hud, muskler, blodkärl.
• Kollagen typ IV: Basalmembran.
• Kollagen typ V: Liknar typ I; också cellkulturer, fostervävnader, interstitialvätska.
• Kollagen typ VI: Bland annat interstitialvätska.

Magnesiumkarbonat är en billigare form av magnesium med en biotillgänglighet på 5–30 %.

Magnesiumkarbonat reagerar med saltsyran i magsäcken (om det finns tillräckligt med magsaft med tillräckligt lågt pH) för att bilda magnesiumklorid.

Ren magnesiumkarbonat ger upp till ca 42 % elementalt magnesium.

Varje vuxen människa har i genomsnitt 7–8 g hyaluronsyra i sin hud, och cirka 15 gram hyaluronsyra i hela kroppen.

HA finns också i bindväv, brosk, ledvätska, benhinnevävnad, epitel, neural vävnad och i den del av ögat som kallas glaskroppen.

Ja, i takt med åldrandet minskar vår förmåga att producera kollagen.

Denna nedbrytningsprocess börjar redan vid 25 års ålder och mängden kollagen minskar därefter med cirka en procent varje år – när du fyllt 60 år kan kollagenhalten ha minskat med 50 %.

När kroppens befintliga kollagen bryts ned kan det visa sig på olika sätt.

Exempel: huden förlorar sin elasticitet och styrka, det blir mera rynkor, dina leder stelnar och håret tunnas ur.

Bindningen mellan magnesium och aminosyrorna är viktig. Aminosyror som passerar tarmens slemhinna tas upp till 95 % och då kan det medföljande mineralet tas upp och användas i kroppen.

Aminosyrabundet magnesium tas upp väl av kroppen. En studie visade att en form av aminosyrabundet magnesium absorberades 2,3 gånger bättre än magnesiumkarbonat, 3,6 gånger bättre än magnesiumsulfat och 8,8 gånger bättre än magnesiumoxid.

Med åldern minskar kroppens produktion och hyaluronsyranivåerna i huden.

En åldrad person har ofta ingen hyaluronsyra kvar i läderhuden.

Från specifika tillskott och livsmedel

Tillskott och livsmedel innehållande olika kollagentyper kan tillverkas från olika delar av främst fisk, nöt och gris.

Alpha Plus använder högkvalitativt kollagen typ I och typ II från fisk som tillverkas genom torkning på låg temperatur och en försiktig enzymatisk hydrolysering.

Temperatur, tid, tryck, pH och växtbaserade enzymer används för att framställa bioaktiva kollagenpeptider med låg molekylär vikt.

Det kollagen som vi använder kommer från fisk från hållbart fiske och har en partikelstorlek om 100 ppm för hög biotillgänglighet.

Dessa bioaktiva kollagenpeptider kan kroppen spjälka, ta upp och använda på ett effektivt sätt.

Från kosten

Du kan även få i dig kollagen genom att äta animaliska produkter som gelatinrikt kött, benbuljong, brosk från benen (exempelvis kycklingfötter) och skinnet från fågel.

Många näringsexperter anser exempelvis att det är bra att koka dessa animaliska ingredienser benbuljong, en så kallad bone broth.

Denna innhåller kollagen i form av bland annat det gelatin som formas när det kokas upp.

Benbuljon anses vara bra för liknande funktioner som kollagen är men tillför kollagen i betydligt lägre halter jämfört med mer koncentrerade, lättupptagliga och bioaktiva tillskott.

Magnesium, precis som alla andra näringsämnen, måste tas upp av kroppen för att kunna användas.

Hur väl du tar upp magnesium beror på en rad faktorer: förutom formen av magnesium tillkommer bland annat hälsan hos slemhinnan i din tarmkanal, pH-värdet i densamma samt tillgången på fett – mineraler är fettlösliga och behöver fett för att kunna tas upp ordentligt.

Dessutom tar kroppen upp magnesium i varierande grad i olika delar av matsmältningskanalen: enligt mineraltillverkaren Albion tas 11 % av magnesiumet upp i tolvfingertarmen, 22 % i tomtarmen (jejunum), 56 % i krumtarmen (ileum) samt 11 % i tjocktarmen.

Din matsmältningskanal behöver fungera väl för att du ska kunna tillgodogöra dig intaget av magnesium och andra näringsämnen.

Observera att vissa magnesiumformer inte joniseras i tarmkanalen. Det inkluderar kelaterade magnesiumformer med för stor molekylvikt (över 1 500 dalton) vilka måste brytas ned av matsmältningsapparaten innan absorption. Vid denna nedbrytning förstörs kelaten.

Detta har bland annat visats av professor Darrel Graff, et al., vid Weber State University, USA.

UV-strålning, exempelvis vid solljusexponering, bryter ner hyaluronsyra.

Detta har man kunnat påvisa genom förhöjda nivåer av hyaluronsyrarester efter UV-exponering.