Är dagens mätmetoder för D-vitamin tillförlitliga?

På senare tid har genetiska polymorfismer i vitamin-D-bindande (VDR) protein fått mycket uppmärksamhet då de i hög grad påverkar bioaktiva koncentrationer av 25(OH)D.

En genetisk polymorfism innebär att det kan finnas multipla former av en enskild gen hos en individ eller grupp av individer. Olika genetiska varianter kan påverka kroppen på olika sätt beroende på omständigheterna. I detta fall kan det påverka hur väl kroppen kan binda till det D-vitamin som finns tillgängligt för kroppen.

Exempelvis har normal D-vitaminstatus med samtidig förekomst av en viss genotyp (TaqI polymorfism) kopplats till förekomsten av astma (Anna Papadopoulou, et.al. Association of vitamin D receptor gene polymorphisms and vitamin D levels with asthma and atopy in Cypriot adolescents: a case–control study. 2015).

Och redan år 2009 rapporterades om signifikanta kopplingar mellan VDR genpolymorfismer och allvarligare sjukdomar (Köstner K, et.al. The relevance of vitamin D receptor (VDR) gene polymorphisms for cancer: a review of the literature. Anticancer Res. 2009 Sep;29(9):3511-36).

Dessa resultat föreslår att totala serumkoncentrationer av 25(OH)D inte kan kopplas till och jämföras med olika genpolymorfismer – olika individer kan lika hög eller låg koncentration av D-vitamin i blodet men sinsemellan få olika funktion i kroppen på grund av oilka polymorfismer.

Är dessa resultat korrekta är serum total 25(OH)D-koncentrationer inte tillämpbart för att på ett korrekt sätt mäta D-vitaminstatus.