Sökresultat för: Kanariefåglarna ryter

Liposomala näringsämnen är näringsämnen som omslutits av ett mikroskopiskt fettliknande fosfolipidskikt som ”kapslar” in ämnena och skyddar dem från påverkan från omgivningen.

Lipsomala näringsämnen kan tas upp bättre av kroppen, transporteras lättare med blodet och göra mer nytta på de ställen i kroppen där de bäst behövs.

Liposomer

En liposom är en mikroskopisk vatten-/vätskefylld blåsa eller bubbla omsluten av ett eller flera fettliknande slutna fosfolipida lager.

Namnet liposom har sitt ursprung i två grekiska ord: “lipo” som betyder “fett” och “soma” som betyder “kropp”.

Det är nu mer än 50 år sedan som forskare upptäckte att dessa  mikroskopiska fettvesiklar kunde användas som bärare, eller transportörer, av enzymer och näringsämnen till specifika celler och organ där de gör mest nytta.

Fosfolipider

Den yttre strukturen hos en liposom består av fosfolipider.

Den är nästan identisk med konstruktionen hos de cellmembran som omsluter varje cell i kroppen.

Fosfolipider har molekyler med en en huvud-grupp och en svans-grupp:

Karragenan, med E-nummer E407, är ett stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel.

Karragenan används som hjälpämne i bland annat livsmedel och kosttillskott.

Det är ett kolhydratextrakt sammansatt av ”sulfated galactose units” från olika alger i klassen Rhodophyceae.

Karragenan framställs ofta ur Chondrus crispus, irländsk mossa/rödalger (även kallad karragentång, pärlmossa och/eller brosktång).

Tre olika typer av karragenan används kommersiellt: iota-, kappa-, och lambda-karragenan, som skiljer sig lite åt när det gäller deras struktur och grad av sulfation.

Använts under lång tid

Detta geléämne har använts som mattillsats i hundratals år. Irländsk mossa började användas i livsmedelsframställning i början av 1800-talet.

Under andra världskriget blev den en viktig ersättning för agar-agar.

Under senare delen av 1800-talet började den även användas den inom den europeiska folkmedicinen – avkok av denna tång användes traditionellt mot många sjukdomar inklusive katarrer i slemhinnorna och magsår.

Under senare tid har den använts (och används) vid diarré, magsår och irriterade luftvägar (hosta, tuberkulos, bronkit).

Studier för och mot karragenan

Anti-virala egenskaper

Ett antal in vitro-studier föreslår att karragenan kan ha anti-virala egenskaper.
(Carlucci MJ, Scolaro LA, Damonte EB. Inhibitory action of natural carrageenans on herpes simplex virus infection of
mouse astrocytes. Chemotherapy 1999;45(6):429-36.
Marchetti M, Pisani S, Pietropaolo V, et al. Inhibition of herpes simplex virus infection by negatively charged and
neutral carbohydrate polymers. J Chemother 1995;7(2):90-96.
Girond S, Crance JM, Van Cuyck-Gandre H, et al. Antiviral activity of carrageenan on hepatitis A virus replication in
cell culture. Res Virol 1991;142(4):261-70.
Gonzalez ME, Alarcon B, Carrasco L. Polysaccharides as antiviral agents: antiviral activity of carrageenan.
Antimicrob Agents Chemother 1987;31(9):1388-93.)

 

Sänka kolesterol och triglycerider

Dessutom har karragenan i klinisk prövning visat sig kunna sänka serum-kolesterol och triglyceridnivåer.
(Panlasigui LN, Baello OQ, Dimatangal JM, et al. Blood cholesterol and lipid-lowering effects of carrageenan on
human volunteers. Asia Pac J Clin Nutr 2003;12(2):209-14.)

 

Nedbrutet karragenan i djurförsök

En sammanställning från 2001, Review of Harmful Gastrointestinal Effects of Carrageenan in Animal Experiments, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11675262 antyder att framför allt nedbrutet karragenan (poligenaan), med låg molekylvikt, till skillnad från icke-nedbrutet karragenan, med hög molekylvikt, kan ge tarmbesvär hos djur.

Det var forskaren Joanne Tobacman från  University of Iowa i USA som publicerade en sammanställning av 45 studier och som drog slutsatsen att karragenan kan vara kopplat till bildandet av sår och tumörer i matsmältningskanalen.

 

Resultat från djurförsök ej överförbara till människa

I dessa djurförsök användes dock doser av karragenan som inte är representativa för livsmedelsintag av människa: doser upp till 10 % karragenan användes. Flera studier gjorda på ett antal arter indikerar att karragenan för livsmedelsbruk inte skapar sår i tarmkanalen i doser upp till 5 % av dieten.

Dessutom har skillnaden i bakteriestammar mellan djur och människa visat sig spela roll i hur karragenan metaboliseras: tumörbildning kunde inte ses hos möss vilka hade fått tarmbakterier tillförda från människa som hade anpassats sig till intag av karragenan.

Detta kan tyda på att den cancer i kolon som setts i djurförsök är beroende av närvaron av en normal tarmflora eller inte.

 

Icke nedbrutet karragenan

Även icke nedbrutet karragenan kan ge problem, vilket antingen beror på kontaminering av nedbrutet karragenan eller på att karragenan kan brytas ned i matsmältningen. Nedbrytning kan eventuellt ske vid kombinationen hög värme och stark syra.

En rapport från 2002, A critical review of the toxicological effects of carrageenan and processed eucheuma seaweed on the gastrointestinal tract, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12389870, motsäger detta och menar att den mänskliga kroppen inte bryter ned karragenan över huvud taget (och därför inte absorberar karragenan).

Rapporten säger vidare att systemiskt administrerat karragenan kan ha negativa effekter på bland annat immunsystemet, men att detta inte sker vid oral administration.

Skillnader i hur karragenan har administrerats

I en del av djurförsöken gavs karragenan vanligtvis via vätska/vatten, vilket skapar svårighet i tolkning av resultaten, jämfört om det mixas med mat.

Att karragenan kan ge effekter i immunsystemet efter parenteral* administration är väl känt, men är inte relevant när det kommer till användning som hjälpämne i kosttillskott.

Majoriteten av studierna som utvärderade den möjliga immunotoxiciteten använde karragenan administrerat via dricksvatten eller genom sondmatning. Här användes karragenan i en öppen strukturerad molekylform, speciellt lambda-formen. Denna form i vatten har större exponering till tarmens slemhinnan än när den exempelvis binds till protein i livsmedel.
(Weiner ML. Food additive carrageenan: Part II: A critical review of carrageenan in vivo safety studies. Crit Rev Toxicol. 2014 Mar;44(3):244-69.)

I andra djurförsök har intravenös administration använts. Det är dock skillnad mellan att injicera något direkt i blodet, och att intaga något via matsmältningssystemet: dels vid injektion stiger koncentrationen av ett ämne i blodet mycket snabbare än om du intager samma ämne oralt, dels gör injektionen att du kringgår och sätter en del av ditt naturliga och normala immunsystem ur spel – kom ihåg att 70+ % av ditt immunsystem sitter i tarmens slemhinna och dess immunceller.

Skillnad på olika former av karragenan

Det är skillnad på karragenan som hjälpämne och degraderat (degraded) karragenan (poligeenan). Degraderat karragenan har använts i majoriteteten av djurförsöken, och visat sig kunna orsaka problem. Detta har inte visats i försök på människa.

Notera att poligenaan i toxiska doser inte bildas i samband av intag av de halter av tillsatsämnet karragenan som används i kosttillskott/livsmedel.

Förväxling av namn

Poligeenan har inte den förtjockande eller stabiliserande egenskaperna som karragenan har, men har mixats/förväxlats med karragenan som livsmedelstillsats.

På grund av denna förvirring har U.S. Adopted Names Council slagit fast att “poligeenan” är ett mer korrekt och mer beskrivande namn för den kemiskt degraderade formen av karragenan.

Användning av karragenan i barnmat

År 2013 godkände amerikanske regulatoriska organ fortsatt användning av karragenan i ekologisk barnmat och andra ekologiska livsmedel.

Vad är stearinsyra?

Stearinsyra är ett naturligt mättat fett och den vanligaste mättade fettsyran.

Den finns i nästan allt naturligt fett, mest i:

• mangosmör (50 % av fettsyrorna),
• kakaosmör och sheasmör (upp till 40 %),
• nöt- och fårtalg (25 %),
• ister (20 %).

Stearinsyra finns också i mindre mängder i palmolja, kokosfett och modersmjölk.

Stearinsyra används bl.a. vid tillverkning av kosttillskott, där den binds till framför allt magnesiumsalt för att bilda magnesiumstearat (även kalciumsalt används för att bilda kalciumstearat).

Hur mycket stearinsyra finns det i vanlig mat?

• Chokladkaka, 43 g:  4 800 mg,
• Sesamolja, 29,5 g:  1 344 mg,
• Solrosolja, 29,5 g:  1 260 mg,
• Fiskolja, lax, 29,5 g:  1 176 mg,
• Cheddarost, 29,5 g:  1 120 mg,
• Sojabönsolja, 29,5 g:  1 064 mg,
• Sojalecitin, 29,5 g:  812 mg,
• Fiskleverolja, 29,5 g:  784 mg,
• Olivolja, 29,5 g:  700 mg,
• Smör, 1 klick:  500 mg,
• ½ kycklingbröst, utan skinn  100 mg,
• En tablett kosttillskott, ca 20 mg.

Vad händer med stearinsyran i kroppen?

Senare års studier indikerar att vegetabilisk stearinsyra absorberas väl och transporteras i chylomikronerna m.fl. till levern där den antingen:

• omvandlas till oljesyra. Oljesyra ingår i olivolja och stearinsyran liknar nu fettet i olivolja (en stor oliv innehåller ca 13 mg oljesyra vilket är nästan lika mycket stearinsyra som i en tablett kosttillskott), eller
• utnyttjas av levern för kroppens fosfolipid-/membransyntes.

Vilken källa har stearinsyran i Alpha Plus produkter?

Stearinsyran i våra produkter kommer från palmolja och kokosfett.

Den förekommer dels i form av magnesiumstearat, dels som ren stearinsyra, dels stearinsyra blandad med palmolja.

Bildar framställningen av vegetabilisk stearinsyra transfetter?

Stearinsyra är ett mättat fett och inte ett transfett.

Det är möjligt att tillverkningen av vegetabilisk stearinsyra bildar mycket små mängder transfetter, men den naturliga skillnaden mellan fleromättat fett, enkelomättat fett och mättat fett är i det här fallet endast antalet väteatomer i fettmolekylen.

Den framställda stearinsyran liknar i sin sammansättning den naturligt förekommande stearinsyran, den som finns i till exempel kakaosmör.

Kan stearinsyra ge högt kolesterol?

Nej. Stearinsyra är ett mättat fett men det höjer inte kolesterolet i blodplasma, även om det konsumeras i stora mängder.

Tvärtom så har naturlig utvunnen stearinsyra kunnat kopplas till lägre risk för kardiovaskulär sjukdom.

Är stearinsyra “osmältbar” i kroppen?

En studie visade att tarmens absorptionsförmåga av stearinsyra liknar den för palmitinsyra, vilken tas upp väl.

En annan studie visade att upptaget av stearinsyra hos människor var bra (90 %-94 %).

Värt att tänka på är att allt fett tar tid att smälta och bryta ned och fördröjer absorptionshastigheten.

Om man tillverkar ett piller med hög procent fett så saktar det ned frisläppandet av de aktiva ämnena.

Den lilla mängd stearinsyra som ett vanligt kosttillskott innehåller påverkar absorptionshastigheten – den löses upp inom några minuter i kroppen.

Ett vanligt kosttillskott bryts ned inom 30 minuter i magen.

Reducerar stearinsyra upptaget av näringsämnen hos människan?

Det finns inget som tyder på det. En studie jämförde en folsyratablett med standardiserat injecerbart B12-vitamin.

Folsyratillskottet hade stearinsyra som hjälpämne och studien visade att det togs upp mycket bra.

Det positiva resultatet medförde att tabletten rekommenderades före den standardiserad injicerbara produkten.

En del påstår att stearinsyra kan ha negativ och hämmande effekt på immunsystemet. Stämmer det?

Nej.

Kan det finnas några fördelar med att inta stearinsyra?

Ja.

Stearinsyra kan ha en leverskyddande effekt och samtidigt vara antiinflammatorisk.

Det är också möjligt att stearater i kosten kan förebygga eller behandla bröstcancer.

Vad är magnesiumstearat?

Magnesiumstearat är ett salt som består av två delar stearat och en del magnesium.

Det sägs att magnesiumstearat kan bilda ett blockerande hölje på ingredienserna i ett näringstillskott så att det hindrar näringsupptaget. Stämmer det?

Det finns inget som tyder på det. En del företag påstår att magnesiumstearat är ”osmältbar” och att produkter som innehåller detta hjälpämne har de aktiva ingredienserna ”inkapslade” av stearinsyra och därför inte löses upp lika bra.

Tidigare trodde man att stearinsyra inte kunde tas upp av kroppen men senare års studier indikerar att vegetabilisk stearinsyra absorberas väl och transporteras i chylomikronerna m.fl. till levern.

Uttalande av dr Stan Gardner, MD, Certified Nutrition Specialist:

”Det finns ingen forskning som visar på någon negativ effekt av magnesiumstearat hos människor. Det är oklart om de företag som marknadsför sina näringstillskott som ”fria från magnesiumstearat” har missförstått saken eller om de medvetet misstolkar de data som föreligger. Uppenbarligen vill de få marknadsmässiga fördelar av sin sak. Magnesiumstearat används i tillverkning av livsmedel, kosmetik, läkemedel och näringstillskott. Stearinsyra är en 18-kolkedja mättat fett, och stearinsyra är en säker isomer av fettsyran. Även magnesiumpalmitat används i samma syfte och är en högre koncentration än stearat. Palmitat är en 16-kolkedja mättat fett. Både stearinsyra och palmitinsyra utvinns från naturliga ätbara källor, främst kokosfett och palmolja. En normal diet tillför ca 7 000 mg stearinsyra till din kropp varje dag. Om du tar 20 tabletter kosttillskott om dagen som väger 1 000 mg vardera får du i dig 100–300 mg stearinsyra (beroende på produkt och halt tillsatt magnesiumstearat). Två studier gjorda på läkemedlen propranolol and metoprolol med tre olika nivåer av magnesiustearat i produkten visade inga skillnader i biotillgänglighet”.

Är stearinsyra/magnesiumstearat onödiga hjälpämnen vid tillverkning av tabletter?

En tillverkare av högkvalitativa näringstillskott använder de hjälpämnen som behövs för att tillverka produkter som möter hög standard.

Han eller hon kommer att försäkra att hjälpämnen, bindemedel eller lösningsmedel kommer från naturliga källor.

Stearinsyra och magnesiumstearat möjliggör bland annat att alla tabletterna får samma storlek, vikt, yta och form när de väl hamnar i förpackningen.

Kan jag vara allergisk mot hjälpämnen som magnesiumstearat i kosttillskott?

Ja.

Det finns en rapport från 2004 om en kvinna som var allergisk mot läkemedel.

Hon blev bland annat yr av magnesiumstearat och fick ont i magen av titandioxid.

Andra har rapporterat liknande och svårare reaktioner, som gått över när man slutat inta produkter innehållande magnesiumstearat.

Du kan vara allergisk mot hjälpämnen i kosttillskott precis som mot andra ämnen, men det är sällsynt – kom ihåg att hjälpämnen bara utgör 1-2 % av en tabletts eller kapsels totala innehåll.

Och att det är skillnad på att vara allergisk mot ett ämne och om ämnet är allmänt skadligt.

Verkligheten bakom magnesiumstearat och stearinsyra

Några av våra kära kollegor i kosttillskottsbranschen hävdar att magnesiumstearat och/eller stearinsyra som hjälpämne i tabletter inte är bra och att det påverkar och försvårar näringsupptaget.

Verkligheten är att mängden magnesiumstearat (eller stearinsyra i vissa fall) som du kan få i dig via kosttillskott dels är så liten och dels tillsätts på sådant sätt att den inte kan påverka kroppen i någon högre grad.

Exempelvis måste du äta:

• ca 25 tabletter Multigenics för att få i dig motsvarande mängd stearinsyra som finns i en klick smör,
• ca 35 tabletter Multigenics för att få i dig motsvarande mängd stearinsyra som finns i två msk olivolja, eller
• ca 240 tabletter Multigenics för att få i dig motsvarande mängd stearinsyra som finns i två rejäla tuggor (43 g) chokladkaka.

Vi hävdar att det sprids missledande och felaktig information gällande vad magnesiumstearat gör och inte gör, hur det används samt om riskerna med att tillsätta det i kosttillskott.

Glukos

Glukos, glykos, dextros, druvsocker, är en vanlig sockerart.

Glykos finns i många växter och i blod samt i sackaros (rörsocker), maltos (maltsocker) och laktos (mjölksocker).

Glykos är byggsten i stärkelse, cellulosa och glykogen. Sockerarten omsätts snabbt i kroppen och ger energi.

Sackaros

Sackaros, sukros, rörsocker, är ett kolhydratuppbyggt av glukos och fruktos. Sackaros förekommer rikligt i sockerrör och sockerbetor och är den vanligaste disackariden i födan.

Sackaros spjälkas lätt till glukos och fruktos i svagt sur lösning. Den bildade blandningen kallas invertsocker.

Fruktos

Till skillnad från glukos behöver fruktos inte insulin för att tas upp av cellerna.

Fruktos hanteras annorlunda än vanligt socker av matsmältningssystemet, vilket leder till att effekterna av högt fruktosintag skiljer sig ganska mycket från ett högt glukosintag.

Intag av fruktos har en liten påverkan på blodsockernivån då det bryts ned i levern.

Att fruktos har lågt glykemiskt index (GI 27, att jämföra med 141 för glukos, 97 för sackaros och 100 för vitt bröd) beror på att det måste ombildas till glukos i levern innan det kan höja blodsockret.

Kurkumin är den biologiskt aktiva fytokemiska ingrediensen i gurkmeja.

Vanlig gurkmeja från affären innehåller ca 5 % kurkumin.

Longvida® är ett kurkuminextrakt som ger signifikanta halter av fritt (inte glukuroniderat*, eller inaktivt) kurkumin – Longvida innehåller minst 23 % aktiva kurkuminoider.

SLCP-teknologi för optimal absorption och hög biotillgänglighet

 

Naturligt förekommande kurkumin kan inte uppnå optimal verkan på grund av låg löslighet och nedsatt (eller mycket lågt) upptag i tarmen.

Därför framställs Longvida® kurkumin med en patenterad SLCP (Solid Lipid Curcumin Particle)™-teknologi som försäkrar optimal, säker och naturlig absorption.

SLCP-teknologin, som utvecklats av University of California, USA, har inspirerats av den forskning som gjorts på solida liposomala fett-mikropartiklar och dess goda förmåga att tas upp av och transporteras i kroppen.

Den kritiska delen av teknologin inkluderar naturligt kurkumin som extraherats från gurkmeja-roten i kombination med tre olika fettyper i ett specifikt förhållande till varandra och till kurkuminet.

Detta fett omsluter kurkuminpartikeln och tillåter att kurkuminet löses upp men förblir stabilt under absorptionen och vidare in i kroppen.

SLCP-teknologin skyddar kurkuminet i Longvida att brytas ned och utsöndras för snabbt.

Detta leder till höga halter av fritt, oglukuroniderat kurkumin i kroppen, tillåter en 24-timmars cirkulation i blodet och ger hälsofördelar (läs mer om glukoronidering nedan).

Longvida erbjuder flera steg av förbättrad transport i metabolismen vilket ger mer effekt och högre halt kurkumin i vävnaderna.

Se filmklipp

• Longvida® in Brief (3 min) »
• Om Longvida (5 min) »
  

  *Glukuronidering

  Glukuronidering är ofta involverat i metabolismen av läkemedel och andra droger.

  Glukuronidering är en huvudsaklig mekanism i bildandet av vattenlösliga substrat från xenobiotika ((av grekiska xenos, främling och bios, liv), beteckningen på alla kroppsfrämmande ämnen).

  Denna mekanism leder i ett senare skede till elimination av dessa ämnen från kroppen i galla eller urin.

  Även komponenter i vår mat kan påverkas av-glukuronidering: under matsmältningen passerar de flesta beståndsdelarna genom den typiska absorptionsvägen från tunntarmen, in i portådern och direkt in i levern för glukuronidering.

  När kroppen omsätter kurkumin och liknande komponenter från maten i tarmen och levern binder de snabbt till sig en sockermolekyl, eller glukuronid.

  Denna bindning till en sockermolekyl inaktiverar komponenten och “märker” den för snabb elimination, utsöndring ur kroppen.

  Resultatet blir att glukuroniderade komponenter normalt inte tas inte upp väl av målvävnader, till exempel i exempel hjärnan, utan försvinner snabbt ur kroppen

  Glukuroniderade komponenter ses som mer ineffektiva än deras ursprungliga, eller fria, form.

  Läs mer om glukoronidering »

  Patent och varumärke

  Longvida® är patenterat enligt US 9192644 och EP 1993365.

  Longvida® är ett varumärke som tillhör Verdure Sciences, Inc.

Ibland behöver vi tillsätta sötningsmedel för att en produkt ska fungera. Då är det ofta en balansgång mellan att hitta ett sötningsmedel som både är så hälsosamt som möjligt och som fungerar, både när det gäller produktionen och hur produkten smakar.

Xylitol innehåller 60 % så mycket energi som vanligt socker.

Xylitol bryts inte ned till syra av bakterierna i tandbeläggningarna och anses ha en viss hämmande effekt på mutansstreptokocker som Streptococcus mutans i munhålan.

Däremot krävs ett relativt högt intag för att motverka syrabildning mellan tänderna (Pernilla Lif Holgerson, Umeå universitet).

I en serie studier på barn och ungdomar undersöktes prover från saliv och plack (tandbeläggningar).

Bland annat konstaterades att ett dagligt intag av 3,4 g xylitol räckte för att ändra salivens bakteriesammansättning men det gav inte en lägre produktion av mjölksyra i tandbeläggningarna.